söndag 31 augusti 2014

Någon gång ska vara den första!

Igår var jag i Norrköping för att se när E för allra första gången gick modevisning på catwalken.

Så idag är jag galet stolt!

Bättre sent än aldrig...

Det var ett tag sedan jag bloggade. Har inte riktigt haft inspirationen....

Det har hänt en hel del faktiskt.

Sist när jag bloggade bodde jag, E o A tillsammans. E & A hos mig varannan vecka och varannan vecka hos sin pappa. De barnfria veckorna passade jag på att bo hos M.
S bodde hos en fostermamma. Hon trivdes verkligen och hon mådde sååå bra. :-)

Men den 5 aug hände något...
S ringde mig på jobbet. Var ledsen och grät. Hon sa att hon inte kunde bo kvar där. Hon undrade om hon kunde bo hos mig

Släppte allt jag hade och åkte och hämtade henne.
Tänkte att självklart kan hon bo hos mig. Ska ju bara hämta henne och typ några påsar med saker....det var INTE några saker! Det var MÅNGA saker!!

När vi åkte hem till mig tänkte jag...
"Hur i hela friden ska det här fungera? Jag har ju trångt i min 3:a innan"

Men med lite rensning och planering så fick hon plats med det mesta... :-)

Så nu med facit i hand...
Det är rätt trångt och det är viktigt att alla verkligen hjälps åt med att städa och hålla ordning. Men det funkar!!
Och finns det hjärterum finns det stjärterum ;-)

Även A har förändrats! Han är gladare...verkar mera lugn och tillfreds!
Han skrattar och skojar...så som han gjorde när han var yngre. Visst...han kan bli arg fortfarande och han kan vara på fruktansvärt dåligt humör men det går inte att jämföra.  Det är inte i närheten av hur livet såg ut för 1 år sedan!

I sommar har han jobbat hos sin pappa och det har verkligen fungerat bra. De dagar då de jobbat vill säga...
De lade tak på Atlasskolan när det var som varmast så de jobbade inte hela dagar
Han har även kommit fram till att han ska tag i skolan. Känns fint att det är hans egna beslut

Känns lyxigt när barnen är stora...
16, 17 o 19 år.
Man får en helt annan kontakt. Det är fortfarande en massa jobb och uppfostran men på en helt annan nivå.
Känns som att mitt liv börjar igen :-)